Storvreta cup
27-29 december 2005
Med start en väldigt tidig morgon ifrån vackra Insjön Station så drog cupäventyret igång. Ett försenat tåg och en kall väderlek satte genast lagmoralen på prov för det Insjöns F89 som tre dagar senare skulle anlända till samma station som tredje pristagare i världens största innebandy cup! Trots nämnda störningar kring laget så fanns hela tiden en positiv anda i gruppen morgonen den 27e december och hela cupen igenom.
Då det var en vakant plats i våran grupp tre, så föll en av tre utlovade gruppspelsmatcher bort. Den matchen låg för våran del först, samma eftermiddag som avresedagen. Då den föll bort så var vi spellediga ända tills 23.15 samma kväll då vi skulle ställas emot arrangörsklubben, Storvreta IBK. Storvreta som i sin tidigare match mötte gruppens tredje lag, Ingarö IF, och där fick stryk med 3-2. Storvreta var nu alltså tvungna att vinna över Insjöns IF BK för att nå a-slutspel. Vi i tränartrojkan kände direkt lite skepsis för kommande domarinsats då vi såg Storvretas förutsättningar, Storvreta har nämligen förut utnyttjad domarna för klubbens vinning, något som vi också visste men inte talade inför gruppen om. Våra illavarslande domartankar skulle tyvärr visa sig bli besannade.
Matchen börjar i ett bra tempo, Insjön är klart starkast första minuterna och tuggar så på. Efter drygt halva perioden tar Insjön en rättvis ledning efter ett fint dragskott ifrån Emelie Mårdberg som kommit intrampandes ifrån det högra hörnet. 1-0 står sig perioden ut.
Den andra perioden börjar inte där den andra slutar. Insjön är loja och bjuder inte upp till kamp. Det resulterar i tre snabba mål för Storvreta. Som ifrån att inte ha haft någonting nu har tagit över allt. Insjön spelar dock upp sig ganska snart och är återigen banans bästa lag. Med drygt 5 minuter kvar kommer så reduceringen, tror vi. Emelie Buvall skjuter ett hårt skott ifrån vänsterkanten som träffar en stillastående Anna Bergkvist på benet och går in i mål. Planens rättskipare, i för liten tröja, slår dock ut med armarna och dömer bort målet och hänvisar till sin regelbok som säger att mål enbart kan göras med klubban. Man kan säga mycket om domslutet, och Anna Bergkvist gav också mycket riktigt honom en rejäl utskällning, men jag vänder gärna på det och ställer en fråga utan svar:
”Hur många mål hade Johan Björk(nu mera Kais Mora IF) fått bortdömda i sin karriär om den regeln funnits i Svenska Innebandyförbundets regelbok?"
Det mer eller mindre komiska med händelsen var att när vi, (Hans, Mats och Stefan) frågade domaren var han hittat sin regel, hade han ändrat sig. Målet dömdes bort för att kapten Bergkvist stod i målgården, inget annat. Pinsamt!
Nåja, lika snabbt som domaren lämnade arenan, i rädsla för diskussion, skakade tjejerna av sig den trista förlusten och vandrade tillbaka till sovsalen.
Nästa match var inte för än 15.00 dagen efter så det tisslades och tasslades långt in på småtimmarna utav tjejerna.
Matchen spelades i den erkänt svårspelade Fyrisskolan, känd för sitt snabba parkettgolv. Insjön var tvungna att vinna med två mål för att nå A-slutspel, och fyra för att vinna gruppen. Insjötjejerna visade omgående att det inte skulle vara någon omöjlighet. En av lagets yngsta, Trulsa Back, gav sitt lag ledningen efter drygt halva första perioden efter ett starkt spel framför motståndar kassen. Det fattades dock ett mål för att avancemanget till A-slutspelet skulle bli verklighet, därför gick Insjön ner på två femmor till sista perioden vilket skulle visa sig bli ett genidrag ifrån tränarnas sida. Insjön fördubblade nämligen hela turneringens målskörd då man på dem sista 15 minuterna gjorde två stycken till mål, bägge gångerna var det Emelie Buvall som stod som målskytt, första gången fint framspelad av Anna Bergkvist.
Inte att förglömma Linda Hanssons fenomenala målvaktsspel som grädde på moset fick hon hålla nollan.
Insjön och Storvreta hamnade nu på samma poäng och exakt samma målskillnad, gruppsegern tillföll dock Storvreta IBK pga. det inbördes mötet. Tänk så viktigt ett extra mål dagen innan kunde ha varit..
Vi ställdes nu emot fjolårets segrare, gruppsegrarna ifrån grupp 2, SB-Pro ifrån Finland, tuffast möjliga motstånd alltså.
Insjön inledde helt respektlöst och tog efter bara några minuters spel ledningen efter en 30-meters passning ifrån backklippan Karoline ”KG” Gustafsson till en fristående Veronica Beck vid motståndar målet som istället för att ta emot bollen lät den rulla in under en grundlurad målvakt. 0-2 kom sedan till av att Emelie Mårdberg efter ett litet äventyr på vänsterkanten och avlossade ett svepande dragskott som inte målvakten kunde göra någonting åt. Insjön kunde därmed gå till halvtidsvila med en tvåmålsledning, en rättvis sådan.
I andra perioden fortsatte insjölaget att tugga på, och visade att man lärt sig sin läxa ifrån matchen emot Storvreta - att inte slappna av. Med fem minuter kvar av matchen så åkte Insjön på turneringens enda utvisning, den skyldige var INTE Jenny Ulars, utan kaptenen Anna Bergkvist som efter en lång hemåtrusch åkte på en, även av domarna erkänt, hård dömd utvisning. Efterföljande box-play varade i mindre än tio sekunder då SB-Pro omedelbart fick in en reducering. Närmare än så kom dock aldrig finskorna då Linda Hansson spikade igen totalt sista minuterna och semifinal för Insjöflickorna var ett faktum! En eloge även till turneringens bästa domarpar som styrde matchen med järnhand och hälsade Insjöns tränartrio som finnar.
En jättestark laginsats som är det absolut bästa dem tre tränarna sett med Insjöns F89, Hittills!
Efter matchen var det raka vägen tillbaka till förläggningen för nästa match skulle bli rekordtidiga 07.30 i den avlägsna Sävjaskolan. Med tanke på att klockan var närmare midnatt var det bara för oss att gå raka vägen i säng för några timmars sömn.
Väckningen 04.30 sköttes av en sparkandes Emelie Mårdberg som var pigg och alert trots klockans tidiga timme. Städningen av salen sköttes exemplariskt, frukosten intogs snabbt och 07.30 stod vi redo för strid emot Uppsalalaget Årsta IK.
Trots att vi varit uppe i tre timmar så kändes det lite yrvaket, tjejerna var inte alls så heta som man varit tidigare matcher. Om det berodde på en mättnadskänsla ifrån kvartsfinalen eller ren sömnbrist låter vi vara osagt, men det var inte samma Insjölag som spelade semifinal som vi såg tidigare i turneringen. Matchen var dock jämn, men med ett Årsta som sett över hela planen var lite hetare i de avgörande lägena. Sedan hade dem den där lilla extra turen som medelbra lag har. 3-0 målet glömmer väl ingen, när Insjöns försvarstrio bakom Insjömålet låser fast en ensam Årstait, som slänger iväg bollen som tar på en Insjöfot, går över mål och till en fristående Årstatjej som trots felträff får bollen i nät bakom överrumplad Linda.
Matchen slutar 4-0 och Årsta blir det lag som några timmar senare får spela final i Fyrishovs a-hall. En inte alltför bitter förlust då vi trots allt spelade otroligt bra tidigare i turneringen och inte minst, vi kom trea i världens största innebandycup!
Dock som Olov skrev i sitt fylliga referat, i finalen möttes två lag som Insjöns F89or mycket väl hade kunnat slå om vi upprepat matchen emot SB-Pro!
Det är tre mycket imponerade ledare som skrivit det här. Imponerade av det LAG som uppträdde så bra i cupens alla skeenden. Guldstjärna i boken till de tre gruppledarna som vallade sina grupper utanför planen, likt fåraherdar: Anna Bergkvist, Sofia Bergkvist och Emelie Mårdberg. Stort tack till Lena Mårdberg som alltid ställer upp och som innan avresan fixat allting så väl att det bara var att sätta sig på tåget och åka!
På planen var det en njutning att se ert slit och er vilja att offra er för varandra. Dock vill vi nämna några spelare som vi tyckte var ”x-tra” bra. Målvakten, Linda Hansson Hoback som storspelade match efter match. På backen vill vi nämna Karoline Gustafsson som med sitt stabila backspel stundtals dominerade. Bland forwards vill vi nämna unga Trulsa Back som spelade respektlöst och det med framgång. Veronica Beck måste också nämnas, från att ha begränsat med speltid i turneringens inledning blev hon en av nyckelspelarna när det drog ihop sig i slutspelet.
Hoppas ni tyckte att det var lika rolig turnering som vi tyckte att det var, och om erbjudandet om att få följa med någon gång i framtiden står fast, så skulle vi gladeligen följa med.
P90`s tränare Olov Stenborg måste nämnas. Det jättejobb han lägger ner på det laget är ovärderligt. Olov visade inte minst nu på cupen vilken strateg han är och att han redan nu är en stor tillgång i vår förening. Hans assisterande, Jon Lundqvists, insats under cupen kan ju däremot diskuteras…
Tack för en mycket trevligt turnering där alla tjejer bjöd till och verkade för att samtliga skulle få en fin vistelse i Uppsala!
/Valmentaja Hasse
Valmentaja Mats
Valmentaja Stefan
Prata med Mats om du saknar din bild. En del bilder var lite suddiga så dem visar vi inte.
