Storvreta cup
27-29 december 2005
Alla var självklart på sitt allra bästa humör när vi taggade stod och väntade på tåget 07:14, som vi fick lov att vänta extra länge på då det blev försenat med en halv timme. Vi checkade några timmar senare in på vårt fina Hotell Ärentuna skola, president suite.
Vi fick lov att skynda oss och lassa
ur våra grejer på Skolan för att raskt bege oss in till stan igen för match
i Celsiusskolan mot IFK Gnesta.
Celsiusskolans plan liknade mer en badmintonplan än en innebandyplan, men det
hoppades vi skulle gynna oss. Vi förlorade dock med 7-6 efter en tveksam kämpainsats..
Alla verkade tagna av stundens allvar. Stor eloge till Calle Johansson dock som
stod för två ass.
Nästa match spelade vi på kvällen
mot Storvreta 2. Det var ett hopplock av de spelare som blev kvar eftersom de bästa
spelade i Storvreta 1. Tänk när detta blir aktuellt för Insjön! Först behövs
en större hall och en egen kommun... Iaf, så förlorade vi med 3-1 efter en
rejäl uppryckning i andra perioden.
Nu först kändes det som om vi hade kommit in i turneringen... Kanske lite
sent. Efter den bittra förlusten var det marsch hem i säng.
Klockan halv sex var det uppstigning
för avfärd till Wattholma för match mot Jarlabergs IF. Där gjorde Jimmy Mårdberg
en stormatch och visade klart och tydligt att Insjön ha sitt på det torra vad
det gäller målvakter i framtiden. Snöplig förlust dock efter att Jarlaberg
gjort 3-2 när matchuret stod på 14:59.
Andreas Bond ska även han ha en eloge för en mycket väl genomförd match.
Vi slutade således sist i gruppen, vilket kan ses på denna länk http://www.storvretaibk.se/cupresultat/period1/P9013.htm#Grupp 13
Vi fick dock chansen att inte åka
hem med endast förluster i ett B-slutspel. Där vi kom att ställas mot
grupptrean IS Saga 1.
Denna match kom att bli den som vi vill bli ihågkomna från. En riktigt jämn
match slutade med Insjöseger efter en nervkittlande straffläggning.
Stor eloge till flera spelare; Jimmy i målet, som vanligt, Josef, som fick gå
ner på backen till den matchen, Erik Arons, som gick in som center för första
gången och gjorde en kanoninsats.
Efter denna kanonmatch, var "det
stora daladerbyt" ett faktum. Insjön kom att ställas mot IBF Falun.
Matchen skulle spelas klockan 08:20 i Bolandsskolan vilket ledde till att vi
fick lov att stiga upp 04:30 för att städa och packa ihop.
Det kändes i kroppen på flera och det redan reducerade manskapet, efter att
Mattias Bergkvist inte kommit med alls och Tobias Kallur åkt hem magsjuk,
reducerades ytterligare: Patrik Nilsson hade ont i halsen, Petter Ström Mäcs
ont i huvudet, Calle Johansson ont i foten. Så helt plötsligt stod vi med 11
spelare och inte 17.
Det känns synd att säga, men det syntes lång väg att Falun var det
hungrigare laget. Kanske hade Insjöns jobbiga matchschema nu börjat värka på
allvar...
Falun vann till slut med 4-1 efter ett mål i öppen kasse och sagan var slut.
Ännu tråkigare blev det när vi
fick reda på att även F-89 fått stryk och där var hela sagan slut. De hade
kunnat vänta sig ett hejdundrandes stöd om de gått vidare till final. Men nu
blev det inte så och vi fick alla några timmar att strosa runt i Uppsala,
denna kalla, snöiga vinterdag. De flesta spenderade den, av någon underlig
anledning inomhus. Vi såg t.ex. B-finalen för P-90 och A-finalen för F-89.
Och jag kanske bara talar för mig själv, men jag är övertygad om att både
P-90 och F-89 hade haft en klar chans i respektive finaler. Det var påtagligt
blekt spel i båda två... Stort grattis till F89 för deras tredjeplats. Vilket
är det näst bästa i Insjöns historia (eller?)! (Jajamän - endast
damjuniorerna 1981-83 har lyckats bättre, 1998 seger
och 1999
tvåa - redaktörens anm.)
Detta genom mycket starkt ledarskap från Hasse, Mats och Stefan. Nästa års tränartrio..?
Jag vill tacka P90 för en väldigt
trevlig cup, de skötte sig som vanligt väldigt bra. Det var aldrig några som
helst problem.
Speciellt tack till Marie Kallur, som efter att fått reda på att det inte
fanns några vuxna som skulle med, kvällen innan vi skulle åka, valde att
packa väska och åka med. Jättetack! Synd bara att Tobias blev magsjuk, så de
fick båda lov att åke hem. Men då finns det ju som redan känt en del riktiga
eldsjälar i Insjön.
Lena Mårdberg släpade ner på karl och hund, direkt från sjukhussängen för
att ställa upp på oss. Jättetack till dig Lena! Tack också till Mats Mårdberg
som körde ner Lena och som även han alltid ställer upp när det krisar.
Tack även till ledare och spelare för F-89 som alltid är lika trevliga.
Hoppas alla har haft en god jul nu. Och må nästa år bli snäppet mer framgångsrikt
än detta.
Olov Stenborg / 2005-12-30